Klubbens Historia

Klubbens hemmahamn är Sunnanå hamn som ligger cirka 4 kilometer öster om Mellerud. En gång i tiden var Sunnanå en stor handelshamn där man även hade omlastning mellan båt och järnväg. Det gamla stationshuset och hamnmagasinet finns kvar och är idag klubbhus respektive fest- och utställningslokal.


Sunnanå hamn den 23 juli 1892

Hamnens historia kan spåras till 1600-talet då den huvudsakligen var en försvarsanläggning. Bottenvåningen på det nuvarande hamnmagasinet fanns redan då och var då en fortifikation av något slag men fungerade även som upplag för spannmål som lastades och lossades i hamnen.
Efterhand som livet, infrasturkturen och samhället i omgivningarna utvecklades kom även hamnen att utvecklas mer åt en kommersiell hamn. Läget gjorde hamnen till en naturlig knutpunkt i kommunikationerna mellan östra Sverige och Norge och västkusten. Särskilt tillkomsten av Göta kanal och Trollhätte kanal gjorde att mycket kommunikationer från östra Sverige kom att gå över Vänern till Göteborg och Norge. I industrialiseringens vagga gick det mesta av större transporter vattenvägen varför alla vattendragen och de långa sjöarna i västra Värmland blev naturliga transportvägar till Norge vilka förbättrades genom anläggningen av Dalslands kanal.
När det kom till att bygga järnväg mellan Norge och Sverige så var det ganska naturligt att man byggde en sådan i början av 1870-talet som gick mellan Oslo och Sunnanå, eftersom en hel del infrastruktur för industri och kommunikation redan fanns för den sträckningen, vilket antagligen förstärkte hamnens roll.

Melleruds båtklubb bildades redan 1926 så vi firar 80-års jubileum i år, 2006. Lite av klubbens historia finns nedtecknat. 1991 skrev Lars Lästh en mycket bra bekrivning av klubbens historia från 1926 till 1991 som återges här i närmast oredigerat skick.

Med vårt stora innanhav, Vänern, inpå knutarna var det väl helt oundvikligt att intresset för båtliv väcktes. Så småningom mognade tanken på att bilda en klubb bland båtfolket. Mellerud var på den tiden en stor järnvägsknut och såvarande D.J. (Dalslands Järnväg? /red.) hade verkstad med 100-talet anställda. Det var bland dessa arbetskamrater man fann majoriteten av båtägarna.

Året var 1926. Den 27 maj mellan kl 8.45 och kl 9.80 bildades Melleruds Motorbåtsällskap.
Det fanns inget riktigt protokoll från mötet men väl sekreterarens minnesanteckningar som redigt och klart berättar att man utsåg en interimsstyrelse på fem personer. Även om det för flertalet bara är ett namn så är det för oss äldre medlemmar ändå möjligt att frammana människan bakom namnen. Detta är grundarna vars skapelse vi är satta att förvalta och vårda.
Interimsstyrelse: H. Hermansson
K. Packendorff
C. A. Olsson
P. Ljungstedt
A. Larsson
I väntan på stadgar som styrelsen fick i uppdrag att framlägga, skulle Åmåls Motorbåtsällskaps "modifierade" stadgar tillämpas. Vad som modifierats fragår ej.

Här följer en period som är dunkel eftersom inga protokoll har återfunnits. Men allt tyder på att styrelsen fungerat sporadiskt.

Belägg för detta får man i protokoll av den 1 april 1930, där interimsstyrelsen ersatts av en permanent styrelse.
Ordförande: Hugo Hermansson
Sekreterare: Robert Johansson
Kassör: Carl Olsson
V. ordförande: Anton Larsson
Knut Packendorff
Suppl: Eric Qvarford
J. A. Jonasson
Fingal Svensson

Verksamhetens inriktning och mål fastställdes:

Stadgar:
1933 antogs Melleruds Motorbåtsällskaps första egna stadgar. 1940 beslöt man att inregistrera Melleruds Motorbåtsällskap u.p.a. och anmälan om registrering ingavs i februari 1941 med uppgift att

Intressant är då Länsstyrelsens skrivelse av 31 maj 1941:
"Som förening, enligt vad stadgarna utvisa, icke har sådant ändamål som avses i par. 1 lagen den 22 juni 1911 om Ek. föreningar, samt reg. icke må äga rum, har LS denna dag prövat lagligt vägra registrering.

Vbg den 31 maj 1941

Arne Decker"

Trots detta avslag antogs nya stadgar, nu för MElleruds Båtklubb Förening u.p.a. den 27 mars 1943 som en följd av en namnändring på föreningen 1942 till Melleruds Båtklubb. Protokollen ger inget besked om att medlemmarna fick vetskap om att den ek. föreningen inte existerade. Tydligen gällde 1933 års stadgar.

1946 fick vi nya stadgar och nuvarande reviderades 1982.

När man 1932 diskuterade förslag till stadgar väcktes och godkändes ett förslag till klubbmössa: Mössa av K.A.K. modell, mössbandet mörkblått med invävda ankare, korad med klubbens märke.

Hamnfrågan blev tidigt aktuell.

Hamnen:
De flesta båtar hade man uppe i älven. D.J. hade en pumpstation i älvbrinken (vid Sörbys fastighet). Man pumpade vatten till en reservoar på Vattenkullen till ångloken. För båtfolket praktiskt eftersom man åkte dressin på Sunnanåspåret och man hade möjlighet att förvara utrustning i pumphuset.

Men älven är lång och man började titta på Sunnanå som alternativ.

Det dröjde till 1946 innan två bryggor i privat regi byggdes i gamla hamnen på kontrakt med markägaren D.J.

Markområdet övertogs av Melleruds köping 1964. Bidrag för byggandet av båthamnar kunde nu sökas hos sjöfartsstyrelsen och 1965 ansökte båtklubben genom Melleruds köping om bidrag på ett förslag till hamn i gamla hamnen för 100 båtar. När medelstilldelningen flyttades från Naturvårdsverket ramlade vi av någon anledning långt ner i kön.

Men 1973 fick vi förfrågan om vi kunde starta omgående. Varför en gästhamn i den trånga viken i "gamla hamnen"? är nu en naturlig fråga.
Viken där nya hamnen nu ligger hade arrenderats å 49-årskontrakt av Sunnanå Ångsåg som timmermagasin. Sågen lades ner 1973. Helt plötsligt öppnades nya möjligheter till större hamn och med nya ritningar och en uppvaktning i Stockholm kunde hamnbygget starta.

Sågbyggnaden eldades upp 1974 och skorstenen som var ett bra sjömärke jämnades med marken.

Hamnens tillkomst och utbyggnad är värd ett kapitel men få här inskränka sig till en detalj: utfyllnaden av hamnplanen.
Magasinet låg med sin norra gavel i strandkanten och allt norr om denna linje är utfyllt. Tursamt nog byggdes då Treläkarstationen och schaktmassorna från bygget var mycket välkommet tillskott.

Samlingsplats:
I avsaknad av klubbstuga var man i behov av en samlingsplats och enades om Tavelholmen. Ett förslag om att arrendera ett strandrättsområde vid Vita Sannar och där bygga en brygga fullföljdes ej av ekonomiska skäl.

Klubbholmen 1:1
Tavelholmen blev inte den naturliga samlingsplats som man tänkt sig. Inte heller Vita Sannar.

Istället föll valet på Norra Vadholmen. När man 1940 fick erbjudandet om att friköpa holmen slog man till, och priset 300:- var överkomligt.
1941 begörde klubben avstyckning av holmen från den samfällda marken å Östanå Norra och Östanå Södra. Fastigheten betecknades som Klubbholmen 1:1 och innehåller 1,63 ha. Köpebrevet är tecknat 15 april 1941 och lagfarten var klar 13 januari 1943.

Klubbhus:
Ett klubbhus var sedan starten ett önskemål. 1935 lades ett förslag till byggnation till en kostnad av 950:-. Då man inte kunde enas om platsen föll förslaget. Nästa tillfälle kom 1938 då Grimö fyr ersattes av Högeholme och blev till salu.
Bud lämnades aldrig då man inte ville gå ivägen för en intressent som var född på fyren.

1941 på egen fastighet byggdes klubbhuset och stod färdigt för invigning 22 juni 1941.
Byggkostnaden var då 1375:83.
Medlemmarnas arbetsinsatser redovisas i "De soliga minnenas bok" till 602 timmar.

En dröm hade blivit verklighet!

Utprickning:
Tidigt började utprickning av inomskärsleder. 1932 noterades att man med anledning av det ovanligt låga vattenståndet behövde pricka Sunnanå - Vita Sannar. Medel anslogs för att tillverka och sätta ut 15 slät- och 15 ruskprickar.

Leden Limskär - Vingen utmärktes första gången 1933.

Vänerfonden har instiftat ett stipendium som årligen utdelas till den som gjort ett gott arbete "till gagn för Vänern".

Med motiveringen "Väl prickad har Sunnanå skärgård blivit säker att trafikera och mera tillgänglig även för utsocknes båtturister", erhöll MElleruds Båtklubb 1990 års stipendium på 22 300:-.

Ekonomi:
De blygsamma medlemsavgifterna som vid slutet av 30-talet var en båtavgift på 3:- och en årsavgift på 2:-, gjorde det nödvändigt att genom lotterier förstärka kassan.

Med början 1936 lottade man ut motorbåtar. Lotteriet gav 270:- i vinst. 1939 gick ännu bättre. Efter slutsålt lotteri anmälde sig aldrig vinnaren. Båten såldes i Åmål.

Under åren 1939-1946 fick vinsterna bli roddbåtar och kanoter.
En naturlig följd av oljerestriktionerna under krigsåren som stoppade all motorbåtstrafik.

Fyrbelysning:
Då Sunnanå hamn är svår att angöra i skymning och mörker funderade man tidigt på någon form av fyrbelysning. Ett steg på vägen togs 1952 då ensljusen i gamla hamnen sattes upp.

Men den slutliga lösningen återstår.

Kanske är lösningen nära nu när Seglationsstyrelsen placerat nya enstavlor på Tavelholmen.

Drivmedel:
På klubbens önskelista stod från starten möjligheten att kunna tanka båten i Sunnanå.
Det dröjde till 1952 innan man med enkla medel och i liten skala började i gamla hamnen, som då var enda hamnen.
Eftersom väg saknades tippades faten i sjön från landsvägsbryggan och bogserades till gamla hamnen.

1964, då det blev tillåtet att lagra bensin i farmartankar och väg framdragits, byggdes en anläggning på hamnplanen. Bensinen kostade då 81 öre litern och vi fick köpa den 7 öre billigare från Koppartrans. När det nya hamnbygget startade gavs möjlighet att anordna en tankstation i strandkanten. I samarbete med OK anlades en brygga och bunkerstation stod klar 1975.

Tidigt ägnade man sig åt att förkovra sig i navigation och vad som behövdes för att på ett säkert sätt vistas till sjöss.

1930 anordnades en kurs i navigation med 11 deltagare som samtliga efter avslutade studier erhöll förarbevis av klass 3. Examinationsförättare var fartygsinspektör Hjalmar Dahlström, av oss mera känd som kapten på fullriggaren C.B. Pedersen.

För våra ungdomar har klubben startat byggandet av Optimistjollar i flera omgångar.
Första gången 1962 i Västerråda gamla skola. I juli samma år skedde högtidligt dop och sjösättning i Sunnanå.

Klubbens ordföranden som i längre eller kortare perioder har verkat genom åren - och som alla varit män - tänker jag inte orda.
Ordförandevalet 1989 är historiskt. Det gav oss den första kvinnliga ordföranden - Margareta Jansson - som med den äran skötte uppdraget i två perioder.

Först i styrelsen var dock Lisa Andersson som från 1974 - 1985 var sekreterare.

Vi får inte heller glömma de kvinnor som under åren fått det viktiga med dåligt uppskattade uppdraget i nöjeskommittén.

Verksamheter:
Föreningsliv består ju inte bara av klubbmöten. Ur protokollen finns mycket intressant att berätta.

Man anordnade utflyckter. Den första ställdes till Ryr och Köpmannebro.
Men andra mål var Läckö, Duse udde, Sandön, Dalaborg m.fl.

Om båtar talas det inte så mycket, med Wedelins tabell i ansökan om båthamn är nog så intressant. Av 81 st. redovisade båtar var 48 st. 5-6 meter med ett djupgående av 0,4-0,5 m. Endast 3 st. var över 8 m.

Vår första ordföranden Hermansson föreslog 1935 att pengar årligen skulle avsättas i en fond för inköp av en filmkapera. Frågan bordlades. Återkom 1936. På förslag av C. W. Edqvist avfördes frågan om filmkamera samt att denna fråga ej får förekomma på dagordningen eller upptas till behandling under en tid av 5 år.
Hermansson återkom 1941 då förslaget föll.

Vid målning av klubbhuset föll en medlem ner från en stege och skadades.
Han tillerkändes ett skadestånd av klubben på 25:-.

Helt naturligt har klubbens verksamhet koncentrerats till Sunnanå hamn och dess utveckling. för den skull har inte klubbstugan glömts bort.
Nybyggnad av verandor, nya bryggor, målning och övrigt underhåll, vittnar om att stugfogde Åkerstedt sköter sitt uppdrag med omsorg.

Ett av de första problemen i den nya hamnen var toalettfrågan. Sopmajans kapacitet och standard krävde en bättre lösning.
Ett krux var dock att Sunnanå saknade såväl kommunalt vatten som avlopp. Vattenledning drogs ner och kommunen lät oss disponera en toalettvagn. Belastningen i hamnen bara ökade och kravet på en servicebyggnad blev allt större.
Sedan 1985 finns den där och numera är även kommunalt avlopp framdraget till Sunnanå hamn.

Sedan 1974 då nuvarande båthamn togs i bruk och antalet båtar ökat som erbjudits en skyddad bryggplats har naturligtvis medlemsantalet stigit. Protokollet ger knapphändiga uppgifter om medlemsantalet men några uppgifter finns.
År 1934 1937 1941 1965
Medlemmar 28 35 30 81
Årets siffra är ca. 400.

Lagom till 65-årsjubileet kan vi också fira att en gammal dröm har infriats. Det mål som klubben uppställde 1941: "att bygga hamn och uppföra därför erforderliga byggnader", har efter år av ansträngning förverkligats.

Styrelsen har på ett förnämligt sätt förhandlat fram ett avtal med Melleruds kommun om arrende av Sunnanå hamnområde.
Ökat administrativt arbete är en tuff uppgift för styrelsen, men ställer också stora förväntningar och krav på medlemmarnas medverkan.

Styrelsen har under åren arbetat på att nå och uppfylla alla mål som den första styrelsen uppställde 1930.

Skall vi slå oss till ro och konstatera att allt är relativt bra?

Vilka visioner om framtiden har vi?

Vad vill vi förverkliga till 75-årsjubileet 2001?

Sunnanå i september 1991
Lars Lästh

Så skrev Lars för 15 år sedan och hans avslutande frågor kvarstår. Inte obesvarade, snarare ständigt besvarade av klubbens medlemmar - även av klubbens hela själ.

I dag har Melleruds båtklubb cirka 325 medlemmar från Stockholm i norr till Tyskland i söder. Vi strävar efter att vara en högst levande klubb med mycket aktiviteter och bidrag till en positiv prägel på det omgivande samhället, inte minst på turistlivet i våra trakter.